Al för Alessandra Ma för Marina — Casa Alma
När mamma gick bort, stod plötsligt vi, hennes döttrar, i första ledet.
Det stod ganska klart för oss att om vi ville behålla kontakten med Sicilien, så var vi tvungna att se till att det blev så.
Vi bestämde oss för att pröva vår självständighet i förhållande till vårt Sicilianska arv genom att tillsammans med våra familjer ge oss ut på jakt efter ett eget sommarhus. Palermo är vår hemmabas och det var naturligt för oss att börja undersöka möjligheterna längs med den norra kusten. Vi ville att huset skulle ligga nära havet. Siciliens norra kust är fantastisk på sitt sätt, bergig, vild, lite bortglömd på sina ställen. Men det finns också fantastiska byar och lite större städer, och ibland blir man förfärad av nedlagda industriområden som ligger vidunderligt vackert längs med kusten.
Vi körde runt i flera dagar men kände oss inte riktigt hemma någonstans utan bestämde oss för att undersöka den södra kusten.
Minns så väl hur vi satte oss på Cafe Ariston på det lilla Rådhustorget i Menfi för att ta en glass och pusta ut och vi kände, allesammans, att – ja, det är här vi vill vara.
Kanske svårt att förstå om du någonsin har varit eller kommer att åka till Menfi, för det är varken pittoreskt eller så särskilt charmigt som man skulle kunna föreställa sig en siciliansk by, utan rätt fyrkantigt återuppbyggt efter en jordbävning 1968.
Jag tror att vi bland annat föll för det öppna, mjuka jordbrukslandskapet, kullarna med vinstockar och olivträd och de oexploaterade stränderna.
Jakten på sommarhus slutade med att vi köpte 2,5 hektar mark och lät bygga Casa Alma – ett hus där alla får plats!
Vi hyr ut Casa Alma om du skulle vara intresserad. Huset rymmer 12 personer och har pool. Läs mer här
Från vin till oliv
Marken vi införskaffade var vildvuxen med ogräs och planterad med illa skötta vinstockar. Vi beslutade oss för att omvandla vinodling till olivodling. Oliver kräver mycket mindre jobb än vin, vilket var en av anledningarna. De första träden satte vi 2011 och vår första riktiga skörd och olivolja fick vi 2015.
Inte utan min syster
Ingen av oss hade ensam förmått åstadkomma det vi åstadkommit – utan den andra. Ingen av oss hade själv vågat dra i gång detta husbygge på distans. Första spadtaget togs i september 2010 och huset stod färdigt i juni 2011.
Vi har drivit olika saker, haft olika hjärtefrågor. Sandra har genomdrivit att det blev en pool, Marina att det blev en olivlund. Till stora och små beslut har vi använt två väldigt bra överenskommelser. De har varit en förutsättning för vårt samarbete, att vi fortfarande står varandra nära och bidragit till att vi gjort det så bra.
Den ena är: Båda har VETO – vilket gör att ingen av oss behöver vara orolig för att ”bli överkörd” eller ”nerröstad”
Den andra är: Båda har ansvar att föra saken framåt – vilket gör att man inte kan sätta sig på läktaren och sura om man inte får som man vill, vilket i sin tur tvingar en att bli konstruktiv.
Vi är glada i vårt hus och är där så ofta vi har möjlighet. Varje gång vi kommer dit skänker vi mamma Beatrice en tanke av tacksamhet.
På öppna spisen i Casa Alma står ett svartvitt foto av henne. Det är taget någonstans i stockholms skärgård. Hon sitter vid rodret i en träbåt och vinkar mot kameran. På huvudet har hon en jätteful vit solmössa.
